Egentligen skulle jag vara i Santa Barbara nu, men jag bokade om min resa och åker den 11e istället. Kändes bättre så. Jag var så oförberedd och stressad och fick inte ihop allt.
Hela denna processen har vart stressig, ända från start. Jag sökte till skolan först i mitten av oktober vilket är ganska sent. Sen har det varit mycket väntan på alla besked och beslut, papper som ska skickas fram och tillbaka, strul med visumansökan och oro över att inte komma in eller få ordning på allt i tid.

Nu är jag stressad över packning (hur fan packar man för ett halvår!?) och för att hinna träffa alla och säga hejdå. Hatar att säga hejdå, känns så seriöst och jobbigt och så gråter man. Det kanske skulle vara bättre att bara åka, det är ju inte som att jag kommer vara borta för alltid. Men då kommer jag väl bara ångra mig.

 

Kommer sakna alla här hemma så mycket och önskar att dom kunde följa med på mitt äventyr. Men på ett sätt så känns det väldigt bra att få klara sig själv, göra något på egen hand. Den enda resan jag har gjort på egen hand var när jag åkte till Sydafrika och Botswana 2009 och hälsade på morfar, då var jag bara borta i 3 veckor, en väldigt bra upplevelse men det kändes som en evighet och jag hade sån hemlängtan. Tror det var för att jag åkte själv och umgicks med 2 pensionärer konstant. Detta är annorlunda, jag kommer träffa så mycket nya människor och jag kan lägga upp min tid där i princip hur jag vill.

 

Om jag inte hade bokat om flygresan så skulle jag ha fått bo själv i huset i nio dagar, nu blir det bara två. Känns skönt.

Den 13e kommer två isländska tjejer som ska flytta in, så det blir vi tre innan de andra tjejerna kommer någon vecka senare. Kommer blir så roligt och det känns bra att vi inte bara är svenskar så att man kommer in i engelskan lättare. Kanske lär mig isländska också, så konstigt språk ;)

 

Längtar så galet mycket till värme och sol nu, klarar inte av denna kylan.

Meeen, vår + sommar i 8 månader känns underbart!

♥